Jesu förhållande till judisk tro

Kristen teologi har genom historien haft problem med Jesu judiska identitet. Mötet med Jesu ursprungsmiljö i Galiléen och Judéen kan hjälpa oss få ordning på teologin. Hur såg Jesus på samtidens judendom? Vilken konsekvens för vår tro får svaret?

– Jesus som religionsstiftare

Jesus skapar en ny religion som ersätter judendomen. Kontrast och avbrott är ledord och Jesus ställs i konflikt med Mose och allt judiskt. Jesus avbildas som kristen.

Konsekvens: Kristendomen ses som ersättare för judendomen.

– Jesus som reformator

Jesus omtolkar GT och reviderar judisk tro. Nytolkning och förändring är nyckelord. De första kristna var judar, kristna-judar ses en övergångsform och hednakristendomen som ideal.

Konsekvens: Kristendom förstås som en light-version av judendom för hedningar.

– Jesus som fullbordare av Skriften

Jesus är Skriftens centrum och uppfyller Gamla testamentet. Nyckelord är kontinuitet och fullkomnande. Löften och profetior infrias i Jesus som Messias. Församlingen rymmer både judar och hedningar.

Konsekvens: Komposit församling – här är inte jude eller grek (Gal 3:28). Ekklesian (kyrkan) består av andlig gemenskap genom tron på Jesus för hedningar och praktiserande judar. Identiteten i Jesus förenar men olikheterna får bestå.

”…Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya; han tycker det gamla är bättre.” Luk 5:39

”Kristus är målet (slutet) på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig.” Rom 10:4

Konsekvens: Urkristendomen som apostolisk judendom.